Sitter här i min ensamhet bara min ångest och jag,önskar jag vet vad som kommer härnäst.
Allt jag vill är lugn och i mitt sinn,men tårar bara rinner ner på min kind.
Tankarna virvlar i huvudet,vad göra .vad blir det av det hela , när kommer friden och lugnet.Alla säger det blir bra en dag men varför dröjer det om än ett tag,
VARFÖR VARFÖR
Jag vet ej hur länge man orkar så här. Dagarna blir bara fler och fler.Är det dags att komma bort om horisonten, där det är ljust och grönt och fridfullt,tänk inga bekymmer ,inga osanningar ,inga bråk,inga hårda ord.
Bara vila och skönt få träffa min älskade morfar och alla min goa hundar.
Men det finns lite ljuspunkter i mit liv ,Vad skulle mina goa barnbarn säga .undra var tog farmor vägen. Min gulliga kramgoa Emelie,min sprudlande goa Hannah,min kloka lite drömmande Julia och så förnuftiga kloka söta Emma. Jag tror ej dom skulle förstå var deras älskade farmor hade försvunnit bort.Jag hade nog saknats av mina små ljuspunkter i livet dom är allt man lever för.
Fastän jag inte får träffa Caroline och Dennis tänker jag alltid på dom ,många tårar har fällts för deras skull. mina barn då,Peter.Marie och Anders,alla mina kära älskade barn.jag älskar dom av hela mitt hjärta ,men dom skulle visst då fälla en tår men sedan går deras liv vidare,dom har ju sina familjer att tänka på och dom klarar sej.
Jag måste förska kämpa vidare en stund till.
FÖRSÖKA FÖRSÖKA
Tack för att min familj finns och alla mina kära fina vänner .
Jag finns med ett tag till.
Sedan har jag min mor ,min älskade mor,och jag vill ju inte göra henne ledsen,fastän jag känner mej som svarta fåret i våran familj,aldrig gjort något bra som min mor verkar glad åt,det är vad jag känner,,men mor jag älskar dej ,
Jag skall kämpa på jag lovar.,det är inte lätt men det går,,,,,Tack för att ni finns för mej i livet.
Mina barn,barnbarn,mina syskon och min mor och mina kära goa vänner.TACK/Ewa