Här sitter jag mitt i natten allt mörk omkring och tankarna virvlar i huvudet,,,,varför lever man egentligen,,har gjort mitt tycker jag,,fött barn fostrat dom,,,,,,tagit emot en del skit i mitt liv ,,,,inte någon karl har tagit mej på allvar alla har bara antingen slagit mej eller varit psykiskt dum mot mej hånat mej,eller tyckt jag är en egotjej,,fet äcklig tjej,,,,,,nej livet är en inte alltid god mot en,,,har ont i min kropp,,värker hela tiden,,,,,och diabetesen tycks ej ge med sej ,,hur ska det slut med en,,,,,livet är inte snällt alla gånger,,,,orolig känner jag mej och hjärtat är inte bra alltid heller,,,,,jag orkar snart inte mer,,,lyssnar på musik just nu,,,,,det är lugnt och fint omkring en,,,tårarna strömmar bara ner för kinderna dom bara kommer kan ej stoppa dom,,,,,,Ewa skärp dej ,,du har helt under¨bara små gosiga barnbarn som bryr sej om farmor,,,,,jag vet dom älskar mej,,sa det senast på bonnamarknaden,,fick ej klippa mej eller bleka håret för dom tyckte jag var fin som jag var,,,,jag vet att Julia och Emma älskar mej också,,,,,men det finns ju en som tycker att mormor är äklig och dum,,varför Carolin har gjort allt för dej,,älskar dej ändå,,,,,,,sen har jag min älskade dotter Marie,,varför varför vill du inte se eller träffa mej så jag kan krama om dej och säga att jag älskar dej min kära dotter,,,,Dennis och Malte tack för ni finns och jag får se er ibland..älskar ju även er har ju sagt det till er..ja livet är inte rättvist,,,,,,detta var lite av nattens tankar,,,,,,,/Ewa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar